jag är alldeles tyst
jag vet inte vem av oss som började, vet du?
man måste bara vara tyst, det vet jag. jag ska inte prata om allt det där eller de där dagarna. inte heller om alla gånger jag har undrat.
jag blir inte klok på dig. det är som jag sa till nån alldeles nyss, jag vet teoretiskt vad du gjort men känslomässigt förstår jag ingenting för då måste jag ju prata och reda ut, gubevars. och det får jag ju inte.
du vet, jag har försökt så många gånger och vi vet båda vad som hände.
minns du? en gång för länge sen åkte du ända in till stan för att leta efter mig. alla andra gånger slarvade jag runt själv och du tror att den gången du åkte ut för att leta efter mig var en sån gång, en farlig gång. jag tror att du vet att det inte var den enda.
du har sagt att när man är ung, då får man vara missnöjd och lessen och bråka med sina föräldrar men om man fortsätter med det efter tjugo är man bara patetisk. bra sätt att täppa igen truten på lessna döttrar va? pappor får man iochförsig vara lessen på i eviga tider, jomen. men inte mammor.
det är så många gånger jag skulle kunna prata om men det finns inga ord för det får inte finnas ord där och jag tror inte nån som inte haft en sån mamma eller pappa eller mormor eller partner eller vad det nu må vara förstår. det är som att andas under vatten och hallåå, jag är ju skitgammal liksom, jag vet ju att det inte går. det är bara jobbigt.
nä, jag kommer inte att säga nåt den här gången heller. du slipper och jag vet ju att det spelar ingen roll vad jag säger mamma, för min sanning är konstigt nog aldrig ens i närheten av din. inget hjälper, det är bara kramp i hjärtat och magen och den där tiden när jag sa att jag inte ville ha dig i mitt liv vann jag inget iallafall, min vilja att få dig att förstå rann bara ut i sanden för du ville fira jul just då och vem var jag att vara elak och neka mamma jul?
är jag elak nu? ja tänk på allt jag fått. ja och tänk att jag aldrig ser allt du gör och gjort för mig.
vad jag ska svara på det har jag aldrig listat ut. för om jag säger att det känns som att jag inte ens kan räkna med dig mamma, och jag möts av att jag är otacksam och krävande, ja vad kan jag svara då?
det finns inget slut.
duktig neger
mormor ringer.
-ja hej jag skulle bara tacka för att du klippte mig så fint förra veckan! jag är så fin i håret nu så du kan inte tro!
jag svarar att det var så lite, och så pratar vi om alla nybyggda villor som ploppat upp på tomterna bredvid på sistone och jag säger att villan som håller på att byggas bredvid hennes verkar bli jättefin.
-nä den där! mormor fnyser. han vet ingenting den där som bygger. och så har pappan kortbyxor mitt i oktober. ja det är han som har alla pengarna förstås, han står bara och tittar på och sonen har anlitat polacker! de grävde långt in på min tomt häromsistens men då ringde jag kommunen, sådär får det inte gå till.
det höll jag med om att det får det ju inte göra.
-ja och då fick jag prata med en så trevlig man... vad hette han? josef nånting. ja och då kom han hit och tittade och sen kom han och ringde på och sa att han inte hade tillstånd för nånting, den där med kortbyxor. eller hans son kanske det är.
jaha frågade jag, vad hände då?
-ja han den där duktiga killen från kommunen han kunde visst en hel del för nu har de stoppat allting.
vaddå, har de lagt ner hela bygget, frågade jag.
-ja han kunde verkligen sina saker den där, fast han var neger och allt. ja han från kommunen. vad hette han? josef a.... nånting. josef hette han iallafall. så nu har de stoppat allt eftersom han hade nåt att säga till om fast han var neger.
HICK! vaddå VAD FAN SÄGER MORMOR?? jag blir skitarg och får lust att slänga på men jag får inte ihop det, mormor som är så...öppensinnad. trodde jag iallafall.
ja men alltså mormor, det spelar väl ingen roll var man kommer ifrån? frågar jag. man är väl lika duktig eller dålig oavsett?
-nä det vet jag inget om, svarar mormor. den här killen var iallafall jätteduktig, trots att han var sådär jätteneger. han var en duktig neger!
jag var stum. mormor som hyst en tvättäkta neger (min äldsta dotters pappa) under sitt tak i månader när vi bodde i hennes lilla uthyrningslägenhet rakt under hennes sovrum, hon som har barnbarn och barnbarnsbarn med fäder från fyra olika världsdelar och dessutom varit presenterad för flickvänner till mig har uppenbarligen inte varit öppensinnad utan bara tolerant.
knäppa lilla ofarliga mormor, det sätt du resonerar på är så farligt och jag la undan diskussionen bara för att du är så gammal att du inte skulle kunna hålla tråden rak en mening till. också för att du inte har nån att prata med nu förutom mig och dina barn och din arabiska inneboende vars thailändska resturang du äter på varje dag. den är så exotisk har jag hört dig säga. nu tror jag att jag förstår hur du menar.
ja just det ja, jag blev musik-utmanad av Mats Strandberg:
Vad lyssnar du på för sorts musik?
olika. men bara en åt gången, gärna samma låt om och om igen. tror det är nånslags dampgrej.
den mest spelade i min iPod tror jag är mikys 'be my world' eller anna ternheims senaste. eller..jag har visst tagit bort den funktionen upptäckte jag. men det borde vara den.
Låt som gör dig glad:
samma där. men les negresses vertes är värsta bästa.
Bästa låten: det varierar ju också.
Sämsta låten: per gessle, tomas ledin, sarah brightman, och så vidare, allt med dem är så outhärdligt att öronen krullar sig. för att inte tala om black eyes peas.
Bästa partyhiten: Ladytrons 'Playgirl'
I min mp3:
allt man kan behöva: en spellista med bästa just nu, amadou et mariam, anna ternheim, buena vista social club, clem snide, damian marley, dolly, elvis, dub sweden, francaise hardy, jenny wilson, kåldolmar och kalsipper (att underhålla sara med när hon följer med mig på möten), madonna, neil young, ojos de brujo och psb. och några till.
pick up den som vill. jag orkar inte länka!
hejdå!
nåväl. jag har tänkt radera hela skiten men jag har inte haft tid eller orkat och det gör jag inte idag heller.
men hejdå så länge! vi kanske ses när andan faller på.
utmanad
1 en bok som förändrat mitt liv:
"flickan och skulden" av katarina wennstam, "det kallas kärlek" av carin holmberg och sonja åkessons dikter, samlingsvolymen. minns inte vad den heter. bland andra.
2 en bok jag läser fler än en gång:
alessandro bariccios "silke", "amys ögon" av richard kennedy och hälften av min bokhylla.
3 en bok jag skulle vilja ha med på en öde ö:
bibeln och koranen och sonja åkessons samlade dikter.
4 en bok som fick mig att skratta:
"naiv. super." av erlend loe och "en levande själ" av pc jersild.
5 en bok som fick mig att gråta:
"robson" av pernilla glaser
6 en bok jag önskar hade skrivits:
kusin majas, men den kommer.
7 en bok som inte borde skrivits:
"da vinci koden". nä förresten, jag ångrar mig, den är ju fantastiskt rolig om man tänker efter. alla miljoner självhjälpsböcker! som om livet går att fixa på hundra sidor pocket.
8 en bok jag just nu läser:
" montecore- en unik tiger" av jonas hassen khemiri.
9 en bok jag tänkt läsa:
"brott och straff", "är detta en människa" av primo levi och alla de andra som ligger bredvid min säng.
10 skicka vidare till fem andra bloggare!
Ok.
Ämma,
erina,
junior,
sleepless,
matti
hon och jag och adhd
alla de där gångerna vi går runt huset, tio varv, vi pratar och pratar
du är arg
och ögonen är fulla av nåt jag kan svära på är hat
om jag inte visste bättre
minns du när du var liten,
jag fick hålla din hand på barnvagnshandtaget
min hand runt din
annars sprang du fort långt bort
alltid så att jag inte hittade dig
nu springer du ut i natten i pyamas
du gömmer dig för mig, i buskar och under balkonger, jag ser dig inte
men jag hör dig gråta högt
när jag vill ta dig hem igen, trösta dig
och ta bort vad det än är som gör dig ledsen slår du runt dig
du skriker och jag hyssjar
minns du, förr tog jag dig under armen
lyfte in dig i hallen
satte dig på sängen, lugnade ner dig
iallafall vill jag minnas det så
fast jag fick lika mycket panik då
tre timmars skrik och gråt och hat över saker jag inte förstår
vindlingar i ditt vackra huvud jag inte kan följa
ingen människa ska behöva utstå det här, tänkte jag igår
alla de som talat om för mig att jag bara ska låta henne vara
eller de som sagt att jag borde vara hårdare
sitt med mig i natt
fyll i de där timmarna det tog innan hon slutade skrika
stå med mig, med ryggen mot dörren och ta emot
när hon vill ta sig ut, gråtande
klockan är tre, det är mörkt
vad ska jag göra
hon väcker barnen
de kommer upp och vill krama om henne
hon skriker åt dem, hon kastar sig mot mig en gång till
släpp ut mig,
hon klöser mig,
slår mina armar som håller hennes borta från dörrvredet
ja, var är alla dessa kloka människor nu
jag vet inte ett rätt
inte ett fel, bara att det inte är mänskligt
hon ska inte behöva bära sin smärta själv
jag kan bära, men inte trassla ut
jag vet inte,
jag kan ingenting
bara försöka hålla dörren låst om natten
family blues
N läser prins hatt under jorden för sina syskon, jag diskar, mamma läser en bok, styvpappa tittar på fotboll. sen kollar jag och mamma ´kalla fötter´ på en brusig tv4 och allt,allt handlar om sex. det som förr kändes lite pinsamt fukar nu ändå, vi skrattar åt impotens och skyltfönsterknull.
men mer än en dag på landet gör att jag får spader.
första timmen: jag fixar äggen till festen senare på kvällen med turkisk youhurt och kaviar, röd och svart. jag lägger båda på ägghalvorna.
JAHA, lägger du BÅDA kaviarsorterna på? mamma stannar upp och tittar på fatet jag lägger upp på.
ja, skulle jag inte det, frågar jag. var det för slösigt?
ja, det kanske det var säger mamma.
jag vill bara gråta precis just då, av det lilla. jag orkar inte gräva i varför, jag skiter i det och dukar fram. på festen påpekar nån att äggen var jättegoda, mamma ropar att det är jag som gjort dem men att HON köpte ALLA ingridienserna.
andra dan: jag har gjort soppa, häller du ut diskvattnet efter dig?
mamma ser ut på det där speciella sättet. och hela jag blir en skuldboll, poff! jag diskade men jag hällde inte ut diskvattnet och precis som med den röda och svarta kaviaren känns det opåkallat som om jag gjort allt man kan göra fel så fel så fel.
en timme senare: mamma ropar till N att hon ska ta in kläderna hon haft på loppisen hon fixat till festen, de ligger ute och då blir de fuktiga och då bli de förstörda och hon sa till redan igår och ingenting händer och hon kan ta in dem och lägga dem på sängen så att de torkar för NU har de legat ute över natten och de har städat men nu ligger allt överallt och det är faktiskt jättetråkigt och det ser jättestökigt ut och de är säkert redan förstörda och jag sa ju till redan igår
jaja, ropar N, jag ska.
men du behöver inte vara så uppnosig! ropar mamma.
det var jag inte alls, jag ska- säger N
och mamma avbryter: joho det tycker jag visst att du var! för jag har sagt till massor av gånger, och då behöver du inte var uppnosig om du inte lyssnar!
det är svårt det här, det är så subtila saker, små fladdrade ord som prickar precis rätt och jag böjer mig och går undan och jag ser att vi alla runt henne tittar åt sidan på ett visst sätt när hon pratar på det där speciella sättet, när hon har den där speciella minen. när hennes huvud är lite böjt neråt, munnen är stängd på det där sättet och hon har den där tystnaden runt sig. hon får mer än gärna ha chinchillabajs i brödrosten, men de här sidan är skälet till att jag flyttade när jag var sexton och inte umgås mer än nödvändigt. jag tänkte hela tiden att det inte är hon. men med de egna barnen kommer insikterna.
shit nu har jag outat mig. scary.
vad som helst utom bajs i brödrosten
midsommar firade vi hos min moster i hennes stora hus, jag och barnen och systrarna, mamma, styvpappa, katten, sysslingarna och så vidare. jag tror vi var ungefär femton personer runt frukostbordet på midsommardagen, diskussionen gick högt om huruvida amerikanska brödrostar egentligen var bra (de kunde de aldrig vara enades vi om) och om isåfall franska var okej och om man skulle ha två eller fyraskivors. styvpappa vaknade till från dn:s sportbilaga och meddelade att vad som helst var bra, utom brödrostar med chinchillabajs i.
alla tystnade, aha! här vädrades det bajs! (av nån anledning diskuteras ALLTID bajs vid matbordet när vi ses - föreställ er hur det var när moster och värstingkusinen och föredetta sambon och jag och mamma och styvpappa och lillasyster och den tama korpen, duvorna, undulaterna, den snobbiga birmakatten och angorakaninen vid namn ludmila bodde ihop i ett härligt kollektiv när jag var tonåring. fast det är en annan historia)
jag: men alltså mamma, låter ni totte (familjens chinchilla) bajsa i brödrosten?
mamma: jamen alltså, på kvällarna när totte är ute och skuttar så blir han sådär himla busig och då hoppar han och kackar i brödrosten!
jag: fy fan vad äckligt! ni kan väl inte ha BAJS i brödrosten heller?
mamma: men det är bara att skaka ur innan man rostar! det är ju bara lilla tottes bajs!
alla femton runt bordet såg illamående ut. styvpappa var långt inne i sin sportbilaga. mamma såg oförstående på mig och sa att herregud, bajset är ju ändå alldeles torrt!
jag: men jag vill inte ha torrt bajs i brödrosten, det spelar väl ingen roll om det är torrt? det är ju liksom bajs iallafall.
mamma: men alltså, totte ÄTER sitt bajs! så det gör ingenting att det är i brödrosten för det är liksom alldeles RENT!
ja herregud. jag har inget att tillägga. jag kommer aldrig att rosta bröd hos mamma någonsin mer.
fittaost forever
två av mina barn gillar inte fetaost. den tredje gillar bara oliver och mozzarellaost. igår när vi var och badade med medhavd pastasallad med fetaost och oliver och en massa annat i så var det ett evigt bytande av fetaostar och oliver mellan barnen.
sara: viktor, vill du ha mina oliver så får jag din fittaost?
viktor och naima dog av skratt. jag som aldrig hör nånting, och sara, som inte fattade vad hon sagt hajade ingenting.
viktor viskade: hon sa FITTAOST! innan han dog av skratt en omgång till. såklart hörde sara vad han sagt och började storgråta.
JAG SA INTE AAAALLLS FITTAOST!! skrek hon så högt hon kunde.
jag och viktor och naima föll ihop i en skrattande hög. badsällskapet, som för dagen förvandlats till nånslags moralens väktare mumlade att det där var väl inte alls kul varpå sara var tvungen att gråta lite mer, lite högre och skrika lite till så att resten av långholmen hörde.
NÄÄÄ MAMMAAAA, jag SA INTE FITTAOOOSSST! för det HETER inte FITTAOST! jag sa inte ALLS FITTA!!!
ett par meter från oss satt en kursare från juristlinjen, en fiin kursare med platta solbrända magen och dior-solglasögonen och luis vuittonväskan och snörpte på munnen så den såg ut som ett gammalt russin.
åh, så underbart. nästa gång barnen är sjuka tar jag med dem alla tre till universitetet, haja hur underhållande det kommer att bli!
himla intressant mc-klubb, hurru
precis som det här med tourettes-ärligheten blir jag sådär jättemedelklassigt konversationsbenägen när jag inte känner mig bekväm. i min familj är ingen speciellt medeklasstypisk alls, så det här är nåt jag har snokat upp på eget håll (mer om min galna familj och chinchillabajs i brödrostar kommer snart).
iallafall. häromkvällen ringde heterogrannen och beordrade mig att hänga på ut. ja okejrå sa jag, och väl i stan fick jag klart för mig att vi skulle till Anchor. Hm, intressant, tänkte jag, log glatt och så gick vi in.
jag pratade med en massa långhåriga musiker, headbangade mitt korta hår och började prata med några killar med västar.
-men vad står det på din väst? frågade jag, painkillers club, vad är det för klubb? och med ett gult kranium under med små horn. vad himla snyggt!
killen stirrade på mig, men avtrubbad av tequila log jag bara från öra till öra.
-det betyder alvedon, sa killen med västen. jag log fortfarande brett och sa att höhö, det var ju jätteskoj men vettu(här lutade jag mig lite förtroendeingivande framåt) det tror jag inte på!
sen fortsatte jag att konversera.
-idag var jag i bergshamra, där fanns det också en mc klubb! (å, hjälp, just kill me, jag dör när jag kommer ihåg det här)
sen gick jag hem och spolade ner mina kontaktlinser i avloppet, lyckades hitta den ena skalpandes i vattenlåset och morgonen efter hittade jag den andra på badrumsgolvet, lätt skrumpen men fullt fungerande.
nä, nu är det slut på heterogrannshäng. och liksom tourettsen så vet jag inte vad jag ska göra åt min konversationsmani, iallafall den som kommer fram vid fel tillfällen. när jag verkligen skulle behöva det så blir jag en perfa kopia av min galna familj som bara pratar om bajs och teater hela tiden.
shit vad varmt det är, jag smälter bort.
nu vet jag precis hur man knullar
------
sen kollade jag på l-word och: VEM har skrivit manus till sista avsnittet? det var liksom:nu ska vi göra ett avsnitt när de visar hur läspiska gör när de knullar EJENKLIEN! jaaa vicken bra IDÈ!
för mig får de mer än gärna pippa som kaniner, men nu kändes det mer som kärlekens spåk fast med en konstig amerikansk pk-touch.
lite: det här paret gillar att spänna fast varann och bitas. det kan även tjejer njuta av, kolla kolla, de kan också släppa loss, va HÄÄÄRLIGT!
och: det HÄR paret ligger fast ena tjejen gråter. det är Fint och Smärtsamt. (observera att tjej nr ett fick en Orgasm! visserligen blev det bara ett litet oink av det hela men ändå: ta-daa!)
och: det här paret består av en Tjej och en med Förvirrad Könsidentitet. den förvirrade måste ha en strapon som hen Spänner På Sig. sen kan de gå ut på lokal och Släppa Loss.
och: det HÄR paret! de får avsluta, yes? här har vi en som är lite buch-light och en medelålders välbevarad femmig Rosanna Arquette, ska buchen knulla henne ORDENTLIGT? vasäjerni? ja! mot poolkanten! och så avslutar vi där.
och just det ja, däremellan måste det ju vara nåra som gråter lite och är förvirrade. ja. Radarparet får krisa lite mer. biomamman erkänner internetknull med Man! ja!
så himla fantastiskt liksom!
davids politiska agenda, finally!
jag vet inte hur gamla ungt vals läsare är men enda förklaringen måste vara att de måste ha en jävligt stor portion humor. hur det kommer att påverka höstens val vågar jag inte gissa på såhär på rak arm, jag
måste fundera lite på det.
jag hörde att lars leijonborg rakar pungen, kan det vara utslagsgivande på nåt sätt? david å andra sidan har ju en rätt krullig bringa, så det kanska betyder att lars ska slänga rakhyveln?
hm. nä jag måste fundera lite mer. återkommer!
En sak jag aldrig trodde jag skulle fundera över
det här är så jävla långt ifrån mig som man kan komma ungefär, men här sitter jag ett på natten och funderar. jag har tenta i associationsrätt i morrn and i couldn´t care less. jag bara funderar lite.
barry, hanson och heliga maria
Maria med orgeln och den hemska rösten, ni vet hon som höll till på plattan för jämnan för en massa år sen? hon gjorde mig värsta tjänsten genom att sitta på sergels torg och skråla under mina mindre ordningsamma år, för hur himla strulig jag än var i tonåren så STOD JAG INTE UT med hennes hemska musik, så vilka planer jag än hade så gick de om intet om maria var närvarande. (hon hade inte bara världens hemskaste röst, hon var skitsur och alltid arg av nån anledning också. och gick man för nära så skrek hon i sin spruckna mick att man skulle packa sig iväg, alternativt att jesus såg en och att man minsann skulle få på domedagen).
det fanns nån annan hemsk barngrupp som höll till där också i bärjan av nittiotalet, nån minivarant av hanson, de skrämde bort mig när inte maria var där, de var nästan ännu värre än henne. de hade liksom ambitioner att vara idoler på ett jävligt osmakligt sätt.
det enda som hindrar mig nuförtiden att göra dumheter (shoppa bort hela studielånet) är de här.
de är en gåta. hur kommer det sig att de bara finns kvar, år ut och år in spelandes precis samma låtar som året innan? och framför allt, hur kommer det sig att det låter lika jävla illa som året innan?
slick slick
hundra spänn på två veckor
ska jag sy gardiner av det där snygga tyget jag fick för ett tag sen?
plantera blommor?
ja! jag kan måla hallen!
nähä, jag hade inte tillräckligt med färg.
sy gardiner då?
nähä, fattas gardinstång.
kuddar då?
hepp, inte det heller. har inget att fylla dem med och inte har jag råd att ens köpa minsta lilla kuddludd.
det här med att vara student med barn funkar för det mesta ok bortsett från att man aldrig har pengar förutom de första två veckorna i månaden, i maj funkar det dock inte alls. hur man ska få 3900 att räcka till hyra (sex och ett halvt) och el och telefon och allt det andra har jag ingen aning om. jag tittar på räkningarna och funderar inte bara på vilken jag ska lägga undan utan vilken jag ska betala. syster som tar studenten får ett hemmagjort halsband och mamma som fyller år får en hemmaritad teckning, typ.
kreativiteten försvann lika fort som den kom, jag går till grannen och äter bullar och lånar en bok om mordet på pela och påminner mig om att nästa tenta i associationsrätt är en förutsättning för att jag ska kunna göra det jag vill sen. jag får vara kreativ när jag får lön om två veckor. till dess hittas jag på unibibblan med nudlar i en matlåda.
